catihammerfest

Du har garanterat hört någon i din närhet säga det. Någongång, någonstans och av någon anledning. Jag hatar romantiska komedier, de är så oerhört löjliga och ooriginella. Blä! Jag vet att jag har hört det. Många gånger.

Det är en hatförklaring som används så frekvent mot den stackars subgenren till "komedi" att ingen annan filmgenre kan mäta sig med den abnorma mängd hat som riktas m/ot dem (möjligtvis kan subgenrerna kannibalfilm och Daniel Fridellfilm ge den en tajt match kring mest hatade). Folk avskyr helt enkelt romantiska komedier rent generellt.
 
Men inte jag.

Jag älskar dem av hela mitt hjärta. Ju larvigare och sockersötare desto bättre. Kanske är det för att jag varit singel så pass länge nu att varje litet inslag av romantik i min vardag gör mig på bra humör. Kanske är det därför jag har sånt tålamod med den här utskällda filmgenren. Kanske är det därför jag blundar för allt det ooriginella och klyschiga som andra människor hatar så innerligt.

/Cat i Hammerfest

A few minutes before the church services started,
the congregation was sitting in their pews and talking.
Suddenly, Satan appeared at the front of the church.
Everyone started screaming and running for the front
entrance, trampling each other in a frantic effort to get away from evil incarnate.

Soon the church was empty except for one
elderly lady who sat calmly in hers pew without moving,
seemingly oblivious to the fact that God's ultimate enemy was in her presence.

So Satan walked up to the lady and said, "Do you know who I am?"

The lady replied, "Yep, sure do."

"Aren't you afraid of me?" Satan asked.

"Nope, sure ain't." said the lady.

"Don't you realize I can kill you with one word?" asked Satan.

"Don't doubt it for a minute," returned the
old lady, in an even tone.

"Did you know that I can cause you profound,
horrifying AGONY for all eternity?" persisted Satan.

"Yep," was the calm reply.

And you're still not afraid?" asked Satan.

"Nope," said the old lady.

More than a little perturbed, Satan asked, "Why aren't you afraid of
me?"

The lady calmly replied, "Been married to your brother for 23 years".

Det är kväll.

Jag sitter på terassen og ser ut øver havet...liten sommarfläkt kommer med doft av tång.... Lite kyligare nu om kvällen, solen håller på att komma ner och få ro – kanskje somna en stund før den ska opp i morgon bitti.... Drar min trøja lite närmare runt mej....Blundar....en stilla ro infinner sig...

Tankarna vandrar....de sveper sagt men säkert øver de som hänt i mitt liv...bit før  bit passerar den stunder jag var fylld av glädje...men också sorg...

Kan inte ta på tankarna...kan bara känna...ser inga bilder...känner inga dofter...utan bara en känsla som trippar små små steg bakåt i mitt liv...

Det är som att åka i en tidmaskin...helt pløtsligt så stoppar de...man ruskas om...skakar till....så kommer bilderna....

Jag ser meg själv...midsommarkrans i håret og pyntad till fest....sandaletter i handen og ett brett leende på läpparna...de e den bästa tiden...och de var sol o värme før en gangs skulle denna fantastiska midsommarafton.... Jag är glad...

Jag ler før meg själv där på terassen...härligt....så är de som om tidsmaskinen rullar på igen...de går fort....känner att solen värmer fortfarande i mitt ansikte...tar en klunk vitt vin...sommar...ljuvliga sommar....

Nästa stop...ingenting...hallååå...varfør stoppade det....?????....ja nu ser jag....vill inte se detta...vill inte vara med en gang till...de gjør ont...knyter sig i mitt brøst...snälla fortsätt rulla...jag kniper ihop mina øgon...men de hjälper inte...bilderna kommer....fåglarna tystnar og jag tar farväl.... min käre far... ♥

Slår opp øgonen...solen har gått ner...de har blivit kallt...tittar ut øver horisonten....så kommer de någon upp før gangen...hojtande...

-          Bjuder du på kaffe eller????

Ja visst gør jag de...Ler....underbart liv jag har....lycklig og olycklig på samma gång...men jag lever....  ♥

/Cat i Hammerfest

Så rullar tankekraften –
fri och nästan i kapp
med solen i ett
försök att vinna tid ur
livets mäktiga urverk
och lägga det lagda tillrätta.

Så rullar tankekraften -
runt och får kroppen,
formad av vindar, vågor
och kärlekens makt, att
ta plats och bygga rede
i mitt glömda sargade inre.

Så rullar tankekraften –
ut, som en dikt nästan
redo att läsas, i en tid
som går runt som ett hjul.
Där eldarna bär dig till
att leka och älska igen.

Så glöder tanken.
Så smälter isen.
Så tickar livet
mot nya vägars och
egna drömmars
suktande val.

Cat helt sprøøøø.....

Hon, som inte förrän efter sitt livs upphörande skulle få ett namn, bar en längtan i sitt lilla bröst. En längtan efter gemenskap. Hon ville dela med sig av sina tankar, och hon ville lyssna till andras. Hon ville höra människor andas, och hon ville andas på dem. Men hon och människorna var olika varann, de levde i olika världar. Hon hade sett dem, de hade inte sett henne. Hon var alldeles för oansenlig. Och hon visste också att det skulle vara farligt att komma dem för nära. Farligt för henne.

Så hur skulle hon kunna komma i kontakt med dem? Om hon åtminstone hade haft en röst! Det skulle ha underlättat betydligt, hon visste att människorna älskade att prata. Hon hade till och med hört helt ensamma människor prata. Och hon förmodade att det berodde på att det fanns flera olika viljor i varje människokropp, och att de försökte tala varann till rätta och hjälpa varann då och då. Och ibland kunde en sådan ensam människa till och med bli riktigt arg på någon del av sig, och skrika ”IDIOT” och liknande. Själv kunde hon vare sig säga idiot eller något annat, men hon kunde faktiskt skriva! Ja, som hon kunde skriva!

Hon visste att hon kunde skriva, men hon hade aldrig gjort det. Inte hittills. Men nu skulle det bli ändring på det, var så säker. Hon levde sitt liv alldeles i närheten av ett stort obebott hus. I sin lilla klara hjärna räknade hon ut att det någon gång skulle flytta in någon där, och om hon bara lyckades skriva det hon ville därinne så skulle ju någon så småningom få läsa! Det var så hon tänkte, när hon en eftermiddag i slutet av april för första gången smög sig in i huset och började sitt mödosamma arbete. Med sina bara händer formade hon bokstäverna, en och en i taget. Hon visste för sitt inre precis vad hon ville uttrycka, men när hon väl började skriva visade det sig att orden inte räckte till. Hon förvånades över hur svårt det var, och hon slets också mellan en längtan att göra sig förstådd, och sin önskan att bara få skriva som hon själv ville.

En röst inom henne viskade: om du skriver precis som du själv vill så kommer du att bli förstådd. Men hon litade inte på den rösten, och kanske hade hon rätt i sitt tvivel. Efter ett par timmar blev ljuset för svagt, men hon lovade sig själv att komma tillbaka till huset varje dag för att fortsätta sitt arbete ända tills hon var klar.

I trädgården kring huset växte gräset högt, maskrosorna blommade, kastanjeträdet slog ut, kirskålen bredde ut sig kring den lilla dammen där salamandrarna och en och annan groda bodde. Framåt hösten flyttade en kvinna med sin sexårige son in i huset. En bekant hjälpte dem att packa upp kartonger och ställa möbler på rätt plats. Bekanten kom och gick under flera dagar, men till slut var det bara kvinnan och barnet kvar i det lilla huset. De visste inte om att någon betraktade dem. Kvinnan hade tittat på den namnlösa vid ett tillfälle, men utan att se.

Kvinnan och barnet började röra sig lite mer, ta promenader, hälsa på grannar, åka till staden. Den namnlösa och osynliga började bli orolig att kvinnan inte hade förstått vad hon skrivit.

Betydde hennes ord ingenting när allt kom omkring? Kanske hade kvinnan helt enkelt inte hittat hennes berättelse? Eller hade texten raderats ut?

Vid ett tillfälle när huset var tomt fick ovissheten henne att åter smyga sig in till sin skrivplats. Texten fanns kvar, och hon började läsa vad hon skrivit. Hon vred sina små fuktiga händer och vaggade kroppen fram och tillbaka. Hon undslapp sig små suckande läten, och blinkade då och då bort något som liknade en tår. Tålamod, sa hon till sig själv. Vänta och se, vänta och se. Så småningom skulle hennes tid komma.

När hon hörde nycklarna rassla i ytterdörren fick hon bråttom att springa därifrån. Tyst och snabb var hon, och vägen hon tog var det bara hon som kände till. Man kan gå länge i ett hus utan att lägga märke till alla dess små egenheter. Så många ting man inte ser därför att man tror att de ska vara där. Men ibland finns saker i ett hus som inte alls borde vara där. Hur ska man förklara att man inte sett dessa saker? De är osynliga.

Det var den lille pojken som hette Axel som lade märke till att det hängde en dörr i taket. - Mamma, varför är det en dörr i taket? var hans enkla replik. - Vad menar du, dörr i taket? muttrade kvinnan och fortsatte torka av fönsterlisterna. - Titta själv, den hänger ju däruppe!

Det var högt i tak på övervåningen, innertaket var fastspikat mot det sneda yttertaket, men nu såg hon den tre fyra meter ovanför sig: en dörr som hängde ned från taket fästad med fyra kedjor. Den hängde alldeles som en flygande matta, och lite vajade den också. Det var märkvärdigt, tänkte kvinnan. Varför har de hängt upp en dörr där? Kunde det vara ett underligt försök att hindra takdropp? Kanske stod en hink på dörrens ovansida.

Nästa eftermiddag var mannen som hjälpt till med flytten där igen, denna gång för att balansera på en stege och ta ner en dörr som till synes helt i onödan hängde i taket. Det var inget lätt jobb, särskilt inte eftersom han ville undvika att tippa dörren åt något håll; den kunde ju vara full med allsköns skräp.

När den till slut låg placerad på en gammal matta mitt på golvet torkade han sig om pannan och tittade på dess ovansida.
- Inte ren direkt. Ska jag slänga ut den, eller var vill du ha den?
 Kvinnan la huvudet på sne och kisade med ögonen.
- Låt den vara kvar där den ligger. Jag ska titta lite närmare på den. Tack för hjälpen. Du är en rar man.


Han sög girigt i sig hennes ord och gick därifrån. Den lille Axel vinkade hejdå till mannen från köksfönstret på nedervåningen.

Kvinnan böjde sig över dörren. Vad var nu detta? Hon gick bort till fönstret och drog bort gardinen. Hon böjde sig åter över dörren. Försiktigt lät hon sitt finger följa något som såg ut som en text. De konstigaste krumelurer till bokstäver hon någonsin sett. För det var väl bokstäver? Där var ett… L. Och ett I, ett… V eller U?

Men det var dags att laga lite kvällsmat, hon hörde hur Axel började bli orolig därnere. Efter maten gick de ut och satte sig på bänken vid dammen. Det var mörkt nu, men de kunde höra hur det plaskade till i vattnet ibland.

Ibland kunde Axel sitta alldeles tyst och bara lyssna på alla ljud omkring sig. Detta var ett sådant tillfälle, och kvinnan tyckte om det. Hon såg inte de små simmande djuren, men hon kunde höra deras rörelser. Ibland när hon tittat på en sån liten krabat så tänkte hon på hur lika de var oss. Och ändå så fullständigt olika.

När Axel somnat sött i sin säng smög sig kvinnan upp på övervåningen igen, denna gång med en anteckningsbok, en penna och en ficklampa i händerna. Hon tänkte försöka sig på att tolka texten på dörren. Efter några timmar hade hon skrivit ned följande i sin svarta bok: ”Livet ser ingenting. Det ser inte mig. Ser du mig? Livet är blint, det har inga ögon. Livet äter kroppar, det dryper om dess mun, det slickar i sig allt det ser.

När jag var ung trodde jag att livet var gott. Att ordet var gott. Att något var gott. Ung… jag vill aldrig vara ung igen. Jag trodde att man kunde förstå något, att det fanns en sanning, att man kunde ha rätt och fel. Jag var ung… Jag är ett missfoster. Jag är ett av naturens misstag. En abnormitet. Därför är jag dömd till en förtidig död. Jag vet att jag borde hålla mig till de mina. Jag vet att min längtan efter gemenskap med människor kommer att krossa mig. Bokstavligen krossa mig. Jovisst, det är klart att jag kan se in i framtiden. Självklart. Och det är klart att jag kommer att gå mot mitt öde lika blind som livet självt. Självklart. Mitt öde har naglat fast mig i min död, och jag är bitter, bitter som galla!

Men trots allt detta: jag lever på hoppet! Jag är inte logisk, inte konsekvent. Livet är inte konsekvent. Är du det?

Jag kan inte prata, jag är inte skapad så. Men jag kan skriva. Vill du veta, människa, hur jag har skrivit dessa ord? Jo, med hjälp av insekter. Du förstår, jag älskar insekter, och jag är bra på att fånga dem. För att skriva har jag tuggat på dem, sedan spottat ut dem i mina små händer, knådat dem, och pressat fast den formlösa massan på denna dörr, som så vackert hängde i taket. En salamander kan ta sig fram överallt… Du måste lova att du försöker hitta mig i min damm, och att du är försiktig. Min hud är skör, den tål inte människors beröring.”

Så gick kvinnan ner till sitt rum och la sig på sängen.

Efter en natt fylld av oroliga drömmar vaknade hon av att hennes son skrek. Reflexmässigt störtade hon in i hans rum. Hon såg honom just slunga en liten ödla genom luften, den träffade garderobsdörren med en smäll.

Vad gör du ditt odjur! ropade hon och gav honom den enda örfil hon nånsin skulle ge honom.

Sen gick hon fram till den lilla ödlan som hon visste inte var nån ödla, utan en vattensalamander. Dess kropp var alldeles trasig, och ett litet öga stirrade tomt på henne. Hennes son satt snyftande på sin säng och hon satte sig hos honom och höll om honom. Min stackars lille vän, förlåt mig. Jag var dum emot dig, man får aldrig slå…

De begravde den lilla salamandern samma dag, alldeles nära dammen. På träkorset hade kvinnan skrivit med krita:

”Vår vän Sally. Må hon vila i frid.”

Innan semestern var jag på en föreläsning om "Mera självkänsla".
Helt underbar föreläsare och jag satt nog 4 timmar bara å nickade
instämmande, leende eller aha...

Men så i slutet så kastade hon ut en frågor vi skulle tänka på, svara
på rättare sagt....

Vad ville jag att mitt liv skulle gå ut på?????

jag skrev inte något när jag var där utan när jag kom hem satte jag
mej ner å funderade.....

Självklart ville jag att mitt liv skulle vara fyllt med kärlek, glädje, trygghet
men framför allt skratt....
Jag vill kunna räcka till för alla nära å kära som lever runt om mej i mitt liv.
Vill kunna utveckla mej som människa och se det goda i livet....

Men hur når jag dit...??? Vad är de första stegen mot mitt mål?
Ska jag välja bort något från mitt liv, eller för den delen lägga till ???
Ska jag inviga min omgivning med mina mål å involvera de närmaste???

Av en fråga som kastades ut fick jag flera upp i mitt huvud...

Sen den dagen jag var på föreläsningen så har jag funderat mycket på detta
fenomem att förgylla dagen, veckan, livet å försökt nå mitt mål med små steg
i den riktning som jag vill gå....

Hade inte tänkt så innan, inte heller reflekterat över mitt liv som mitt liv...

Kastar nu ut frågan till Er som orkar läsa min blogg....

Vad vill NI att ERT liv skulle gå ut på?????

Autistiskt syndrom är ett funktionshinder som kännetecknas av att man samtidigt har svårigheter inom områdena socialt samspel och kommunikation samt problem med repetitiva mönster i beteende, intressen och aktiviteter. För att få diagnosen ska man ha haft dessa svårigheter före tre års ålder.

Autism är ett osynligt handikapp som oftas innebär stora svårigheter i vardagsfungerandet för individen och även för dennes familj och närstående. Därför är det viktigt att identifiera personer med autism så tidigt som möjligt så att familj och omgivning får kunskap om vad autism innebär samt om bemötande och behandling.

Vad är autism?

   I USA upptäckte Leo Kanner 1943 ett antal barn som kom till hans klinik med ett gemensamt, ovanligt beteendemönster som han kallade barndomsautism. Men redan under tidigt 1800-tal finns berättelser där man med dagens kunskap kan anta att barnet hade autism. Autism ter sig som ett osynligt handikapp men innebär stora svårigheter i vardagsfungerandet för individen och även för dennes familj och närstående. Därför är det viktigt att identifiera personer med autism så tidigt som möjligt så att familj och omgivning får kunskap om vad autism innebär samt om bemötande och behandling.

Autistiskt syndrom

Autistiskt syndrom är ett funktionshinder som kännetecknas av att man samtidigt har svårigheter inom områdena socialt samspel och kommunikation samt problem med repetitiva och rigida mönster i beteende, intressen och aktiviteter. För att få diagnosen ska man ha haft dessa svårigheter före tre års ålder. Autistiskt syndrom kallades tidigare infantil autism.

Svårigheter med socialt samspel

Svårigheter i socialt samspel yttrar sig exempelvis som svårighet att ge ögonkontakt och många personer med autism undviker ögonkontakt. Personer med autism har svårt att kommunicera med kroppsspråk och gester. Deras kroppsspråk kan vara enformigt och inte anpassat till den situation de befinner sig i. En annan svårighet gäller att dela med sig av känslor som glädje eller sorg. Det gör att personen upplevs som distanserad. Inte heller delar personer med autism med sig av sina intressen och aktiviteter. Dessa svårigheter och oförmågan att förstå hur andra tänker och känner leder till att barn med autism har svårt att leka med jämnåriga och skaffa kamrater. Vuxna har svårt att skapa relationer med andra vuxna, att umgås och vara sociala.

Svårigheter med kommunikation

Personer med autism har nedsatt förmåga till kommunikation och har oftast försenad talutveckling eller talar inte alls. Hos de personer som har fungerande tal finns ofta svårigheter att inleda och/eller upprätthålla samtal med andra, då de har svårt att anpassa sig efter den de samtalar med. Deras tal kan vara upprepande eller stereotypt där de ordagrant återger fraser som den de talar med sagt eller sådant de hört tidigare.

Personer med autism har även i vuxen ålder svårigheter vad gäller ömsesidighet i kommunikation även om de har ett talat språk. En del personer kan ha ett spontant och välutvecklat språk men ändå ha svårt att förstå och tolka det som sägs. Många personer med autism behöver lära sig att kommunicera på andra sätt än med tal, t ex med hjälp av bilder.

Svårigheter med udda och upprepande beteenden/intressen

Vissa saker kan uppta personens hela intresse, de kan fixera sig vid ovidkommande rutiner eller ritualer och/eller ha motoriska manér. Specifika intressen hos barn med autism kan vara fixeringar vid föremål som är blänkande eller snurrande. Många personer med autism uppvisar självstimulerande beteenden av olika slag, allt från att de viftar med händerna framför ögonen till att de slår händerna i saker och ting. Många av dessa intressen och beteenden tar upp så mycket tid att de blir ett hinder för inlärning eller andra mer adekvata sätt att vara.

Närliggande diagnoser och andra vanliga svårigheter

Autism förekommer i olika grader från svår till lindrig. En gemensam benämning för autistiskt syndrom och Aspergers syndrom är autismspektrumstörning. De flesta personer med autism har också utvecklingsstörning. Andelen personer med autism som även har utvecklingsstörning beräknas vara 70 %. Graden av utvecklingsstörning kan vara mycket varierande, från lindrig till svår. Om det föreligger normal begåvning brukar man kalla det för högfungerande autism och ofta är det synonymt med Aspergers syndrom.

Barn med autism har brister i grundläggande förmågor för inlärning som inte enbart hänger ihop med utvecklingsstörningen. Svårigheterna vid inlärning handlar om att inte kunna rikta och behålla uppmärksamheten på saker de ska lära sig. De har svårt att lära sig spontant genom imitation, d v s att se på hur andra gör och göra likadant. De har också svårt att generalisera, d v s att använda det de lärt sig i andra situationer och med andra personer än i den situation de lärde sig en sak. Personer med autism är i hög grad beroende av att få bekräftat av sin omgivning om de gör rätt. En annan vanlig svårighet som finns tillsammans med autism är hyperaktivitet. Personen kan vara motoriskt orolig, ständigt i farten och svår att nå.

Omkring en tredjedel av dem som har autism har också epilepsi. Mat- och sömnstörningar är också vanligt förekommande problem. Personer med autism har särskilt svårt att uppfatta ett helt sammanhang även om de kan vara bra på att uppfatta detaljer. De har svårt att uppfatta det de hör och har ofta lättare för det de kan se. De kan också ha svårigheter med tolkning från andra sinnen som känsel, lukt och smak.

Orsaker till autism

Autism är ett funktionshinder som anses bero på biologiska störningar av olika hjärnfunktioner. Man är i dag helt överens om att autism inte är en känslomässig störning som kan bero på uppfostran. Autism är i hög grad ärftlig enligt aktuell forskning. Ungefär två barn per tusen har den svåra formen av autism som kallas autistiskt syndrom.

Finns det botemedel?

Autism är ett livslångt funktionshinder. Även om graden av autism kan sägas variera är konsekvenserna av att ha autism alltid allvarliga. Med tidiga, intensiva och anpassade pedagogiska insatser i en tillrättalagd miljö kan man hjälpa personen till så gynnsam utveckling som möjligt. Ett av huvudmålen för behandlingen är att hjälpa personen att utveckla en fungerande kommunikation. Information till och utbildning av föräldrar och andra berörda är en viktig del av behandlingen. Omgivningen behöver under lång tid, kanske hela livet, få utbildning och handledning för att kunna bemöta personen på rätt sätt.

Betydelsen av tidig upptäckt/diagnos

Ofta känner föräldrar tidigt på sig att någonting är fel därför att de märker att det är svårt att få kontakt med barnet. Med dagens metoder kan man ställa diagnos från ca två års ålder.

Tidig upptäckt möjliggör en tidigt påbörjad behandling med intensivträning enligt program framtagna för att passa och främja utvecklingen för barn med autism.

Det råder enighet om att behandlingen bör starta så tidigt som möjligt för att förebygga uppkomsten av rigida beteendemönster som sedan kan vara svåra att bryta. Tidig start är också viktig då barn är mer påverkbara i yngre ålder.

Att leva med autism

Behovet av insatser för personer med autism varierar beroende på graden av autism och begåvningsnivå. Personer med högfungerande autism/Aspergers syndrom kan klara sig mer självständigt eller med lägre grad av stöd, medan personer med utvecklingsstörning och autism behöver ett livslångt individuellt utformat stöd.

Stödet kan se ut på olika sätt. Barn med autism går i regel i vanliga förskolegrupper men behöver ett individuellt anpassat innehåll och mycket stöd. De flesta barn med autism har skolgång i särskola för att få anpassad undervisning och en förutsägbar social miljö. En del barn, som har normal begåvning, kan med stöd gå i vanlig grundskola. Det är viktigt att planera övergången från barn till vuxenliv. Behovet av struktur och förutsägbarhet försvinner inte för att personen blir vuxen. Detta innebär att vuxna bland annat behöver anpassad daglig sysselsättning, boendestöd i olika former och anpassade fritidsaktiviteter.

För att personer med autism ska kunna leva väl och bibehålla uppnådda och inlärda färdigheter krävs en strukturerad och noggrant planerad vardag. Detta förutsätter att det finns ett välutbildat nätverk bestående av anhöriga och professionella som ger stöd. Personer med autism och utvecklingsstörning kan lätt utveckla beteendeproblem. För att förhindra uppkomsten av problembeteenden behövs en tydlig och strukturerad vardag där man med hjälp av tillämpad beteendeanalys anpassar bemötandet.

Kryp närmare nu, det är kallt ute
Jag vill känna dig, tätt emot mig
Jag ser snöflingor falla, över taken o husen
o jag tackar Gud att jag har dig

Alla år då jag va, jag väntade på min chans
hoppades o bad, att ödet en dag
Skulle sända dig till mig

du håller mitt hjärta i dina händer
det känns som jag har kommit hem
detta som växer mellan oss nu, är det bästa som har hänt

Vilken härlig kansla att vara kär…så gammal som jeg er og litt nyførelsket liksom…. Pirrande känsla i magen og fånigt smilande når tankarna går till ”HAN”….Bara njuter av stunden….

Men visst e de svårt osså…speciellt kanskje før meg som levt  typ singel så länge…Man legger seg til men olater…både på gott o ont…Man har ju intenågon som ställer krav på de ena eller de anddra…man bestämmer selv hva og när de ska skje ting i livets vardag….Trots detta så er de så ljuvligt att veta att någon älskar en så høgt att denne kan ta ner månen om så skulle vara….att vara älskad…de är en härlig känsla….

Som person er jag nog väldigt svår att leva med…jag behøver så mycket egentid…jag e inrutad i mitt liv og jag er en trygg singelperson som  inte behøver någon mann før att øverleva min vardag….någon som sa: Bra kvinna reder seg selv…og de gjør jag…speciellt etter min flytt till Norge….og en mer nu till Hammerfest… Jag er van til att ta hand om mej og mina…gjort de i alla år….trots partnerskap….

Så kommer de in någon i mitt liv som børjar ta hand om mej…så piiiiinligt…rodnar ju flera ganger om dagen numera….før de e såååå pinligt att någon gør något før mej utan egen vinning…bara før denne person blir glad o varm inom sej hvis den får lov att hjelpe…Helt otroligt…men samtidigt otroligt svårt att ta emot….

/Cat i Hammerfest

Så har de skjedd…

hmm…otroligt…men jag har treffet en man som jeg er førelsket i da….jøss…att detta kunde skje….jag skulle ju ikke…og framfør allt ikke nu….men…han såg på meg og jag såg på han og sen var de klart….typ…. historien hur vi treff varandra ska han få vare med o skrive…så de venter jag  med MEN jag kan skrive hva han betyr før meg just nu….

Jag traff han 23 december før første gang….samtal øver en latte….dagen føre julafton…som en liten julegave liksom…vi snakke lenge og så var jag tvungen att gå på jobb…dagen etter blev de nytt møte, hjemme hos meg…og sen blev det ett møte til og ett till og nu så e de ganska klart att han er hos meg liksom…fort som tusan har allt skjedd men det mest otroliga i detta är att han känns som bekant på något sätt…som om jag känt han innan…som om vi varit sammen innan…de er vant med han…de e tryggt med han og de känns som jag kom hem når han tokk min hand i sin….

HAN får mej le…han får mej skratta…han får mej tro att jag e vakker, sexig, fantastisk og best…(rodnar om kinderna)…han får mej tro på ett førhållande igjen…låter sikkert banalt i mångas øron men før mej e detta helt fantastiskt….ett rent oførstørt førhållande som håller på att gro…inget blad er skrivet av de vi känner før vi er båda ny i Hammerfest…sååååå otroligt gott…

Han er snill som få…kanskje lite før snill egentligen, inte før jag utnyttjar utan før att jag blir irritert øver att han ska gjøre og ikke jag…trots allt er jag väldigt självständigt kvinna i mina bästa år…veckan innen jag treffede HAN så sa jag till min kjæra mor…Gud så bra jag har de som singel… : D

MEN de var då de…nu e de andra tider…skulle inte kunna tenke meg en dag utan HAN…eller som jag numera ska lära meg si…MAAAAANNN..eller något….typ de…blir bedre når man sier de høgt…hahaha…

De er rart når någon man treff før første gang känns som de har vel aldrig varit nåeannat en vi…vissa bitar i de mønster vi har tillsammans passar så bra…OG sen finns de mønster som vi får finslipapå…men så e de…men just den där känslan att høra i hop…att finnas där før varandra…den älskar jag…verkligen…någon att stole på...någon att hålla hand når de stormar runt om en…og där er MAAAANNNN best…han er trygg…en klippa før mej ialla fall…

Otroligt att han fortsatt står ut med meg…herre min gi…jag er ett KAOS… Han er den mest ordningssamme man jag møtt…første gang han kom på besøk hos meg så ordnade han mina skor prydligt på rad…han ordnade på køkkenbänken…han tog min kopp med litt kaffe i og putta i oppvaskmaskin…inget får stå…allt ska vara organisert…o de som känner meg vet att jag er allt utom organisert…førutom på jobb da…men med nya jobbet så e jag mindre organisert…nu har jag mer användning av min kunskap i tålamod….

Men best var når vi skulle til Alta…jag sa: vi må stå opp tidigt og fare typ kl 9…ja visst de vart inga problem før min kjære…kl 9 stod min kjære klar till att reise til Alta…kl 11.30 var jag klar…øhh…tror att min kjære har ett lika stort tålamod som jag..om inte større…

Jag liker att se på min kjæreste…han er fin….har har lite lustig dialekt…mest før att jag inte har hørt så mye av den norska dialekten innen…men jag då…som snakker svorsk/engelsk…så egentligen ska jag vara tyst…MEN de kan jag inte…

De som jag märkt nu är att jag skulle vilja kunna mera nyanser i norska språket…tror de kommer bli en del språkmissførståelser pga detta. Att jag inte førstår riktigt eller att han inte førstår mej riktigt utan vi tror vi førstår og så er de feil….så jag får førsøka spørr når jag inte førstår….

Här oppe sier de ofta: Orkar du hemte de eller de.typ…vad då orkar…hemma i Sverige er de ju nästan lite elakt att si de sån…men här e de mer  som betydelse: vill du vare så snill eller något liknade…de e vad som er sagt att de betyder  ialla fall…Men tog lite illa vid mej i starten når de spørr…orkar du de eller typ… jag bara…øhh…vhorfør som spydig…????

Uff tappar tråden lite…men de er bara før att de er så mye jag vill førtelle…  ’smiler’

Men hur som helst så syns jag att min kjæreste er en flott  mann med stor potensial att bli min mann i mange mange år…. Hihi…hur lät de da…men sant…jeg er veldigt gla i han…av hele mitt hjerte…Men de stoler han ikke på…nopp….men en dag kanskje….

Funderingar…..

Helt otroligt… allt skjer så fort….saker o ting førändras og jag vet ikke om jag riktigt hänger med i svängarna…. Glad o nøjd trots allt med livet….

Men sätter man sig ner og summerar….før några månader sedan var jag bosatt i Harstad…så ett tu tre… så var jag bosatt i Hammerfest…. Hoppsan… *smiler*

Ja kan ju inte klaga på att de inte svänger runt Cat precis…jag elsker når de snurrar på fort, ja inte i karuseller…då blir jag helt kvalm….då liker jag bedre berg-o-dal bana…men livet som jag älskar snurrar på….litt yr blir jag  men de er en otrolig kick ändå….

Så mycket som skjer…som skjedd runt meg og min person… kan førstå alla runt mej…de känns som de står still når jag drar fram i min karusell…jag sjønner så gott att de ikke kan førstå eller følja i samma takt som jag rør mej…. Men de gjør ikke nåe…så lenge jag er lykkelig… og de er jag….bubblande känsla i kroppen….jag har hittat hjem…

Og jag er djupt tacksam till de fantastiska people som har gjort detta møjligt….Hammerfest e en fantastisk plats….med otroligt fina människor….og jag er lykkelig att få vara en del av detta….

Jag har børjat nytt jobb…de var så egentligen de børjade….nytt jobb i Hammerfest….as coool.. som jag brukar si…ja jag vet att jag blandar massa norsk engelsk o svensk…behøvs ikke påpekas…jag er väl medveten om detta….*smiler*

Jo tillbaka till tråden, den er førøvrigt ikke rød…den er multifärgad….

Start på nytt jobb…treff nye kollegor… og de var ikke vilka kollegor som helst… de var UNDERBARA og FANTASTISKA kvinnor, INTELIGENTA og ANDLIGA damer…. Dessa kollegor gikk  raka vägen in i mitt hjerte… Deras berättelser om deres liv er en bok før sej….ønskade att jag kunde berätta om vilka livsøden som skjedd… men tystnadsplikt og respekt førbjuder… men de jag kan si är…Dessa kvinnor jag jobber tillsammans med är de FINASTE som jag møtt på mycket länge….

De ser framåt med jobbet våres, de är ødmjuka mot livet, de ser muligheter og ikke ser de så mye bakover utan riktar energin framåt….kunde tro att de gått i skola hos meg da…. Hahaha

Nei da…men de är inte bare vakkre utenpå utan osså vakkra på insidan…og de er får på samma arbetsplats som har og är detta….

Før inte tala om ....PIIIIIIP….. en helt otroligt flott dame i sin bästa ålder som faktiskt är så himla morsam og vare hos….de er en førmån ska sis….jag får så goa latter på jobben min tillsammans med ….PIIIIP… (tystnadsplikt ang brukare) men de fattade ni innan eller….

En liten solskenshistoria mitt opp i kalla vintern, direkt fra vardagen i mitt jobb….

Jag satt på stua og vente på att ….PIIIIIIP… skulle komma opp fra rummet sitt….Helt pløtsligt så hør jag något gå tungt i trappen, støønande og suckande….tunga ”gamle” steg….halvt bøjd og med myndig røst gør ….PIIIIIIIP…. entre i stua og sier: Finns de någre snille voxne damer här….????  Ja de kanskje ikke blir så himla skojsigt så här i skrift og ikke når ni ikke känner ….PIIIIIIP…. men jag vek meg dubbel øver golvet og tjøt av skratt…var på den gamle Julenissen sier:  Du er en sjønn dame du…og jag bara vred meg ännu mer øver golvet….

Saken er den att de finns manga mange flere berättelser om vad som skjer på jobben min…men allt funkar inte o skriva om…men de er hela tiden….

De jag kan si er: jag er så førnøjd…..*smiler*  før att jag har førmånen att få gå till detta jobb varje dag og treffe desse underbara juveler i mitt liv…..

Jobbar natt….de ska vara sovande natt, pyttsan….vem kan sova i detta kalla hus…jo hon jag är hos…men inte jag…fryser om føtter og fryser om hander…..får krypa under  dyna når jag kommer mej hjem i morra da…. Klokke er nu… 03.20

Lite trøtt e jag ju allt…må ju erkänna de… man e ingen ungdom lengre…åldern tar ut sin rätt… de e skønt  tycker jag…jag har inga som helst problem att bli äldre…mindre krav då ju…du trenger ikke se ut som du vore 20 trots att du är 40….man kan vara jag…as gøtt….

Men jag  har de fantastiskt…jag har en otrolig feedback på hur jag ser ut… han er fantastisk før mitt  självførtroende….men de räcker gott att han tycker de…alla andra  struntar jag i….

Har varit en lite slitsom nattevakt innen  ….PIIIIIIP…. kom i seng… klossene…brus….besøk….gå på tur…og masse mas om att jeg er sint….   Men   …..PIIIIIIP…. var så sliten…må teste…må få grenser igjen…så kl 23 ønskades ett varmt bad….man førvånas øver alla påhitt som kommer…nattetid…hahaha

Men sen om sido så sover  …PIIIIIP… gott i sin seng og jag fryser….h-vete så kallt de var i huset….alla värmeovner står nu på full fart….men vad hjälper de….jag har is till føtter og händer….

Børjat skriva masse till min nye blogg…e såååå skoj….funderer på bilde….funderer på texter…fundere på ka i hele världen de ska handla om…jag e ikke enhetlig i min blogg…man ska ha en rød tråd sier de som vet…men min tråd er mera multifärgad liksom…precis som mitt liv…men inte som min garderob…den er till synes fortsatt sort…eller svart om ni nu vill….

Tenkte starte med lite färger på mina kläder…men så slog de mej…svart er en färg de og…så hvorfør bytte…liker ju svart jag…o litt vitt….og litt grønt….många färger blir de till slut….men førsta intrycket av mina kläder er nog att de er svart svarat og så svart….

Utanfør blåser de kallt, snøar og brrr…inget vidare og vare røkare…nei…kallt  kallt kallt…. Men man går ut ändå…på med jacka…møssa og halsduk…huttrande står man utanfør den varma hemmet….fryser røker og fryser ennå mer….mmmm godt og røke…øhhh…nei….KALLT og røke….ju….

Tenker tilbake på sommaren, en fantastisk sommer i Sverige….småland…varmt o godt og varmt….då klagade man – gud så varmt…phu så varmt….då visste man inte hur j-la kallt de skulle vara länge länge når de blev vinter… Man skulle alstrat lite värme og hatt på lager….

Sitter og tenker på  att jag måste ta bort julen hjemme…men de er såååå fint syns jeg…vill inte ta bort… men må vel de…Julenissen e sååååå fine….må kjøpe nye gardiner osså…MAAAAAANNN i mitt liv tycker inte att nya gardiner behøvs…er vel bra de som finns….ja de er de vel…kanskje INTE men de er gardiner….. og jag har ikke kjøpt nåe nye….ennå…. *smiler*

Måste minska ner på røken…røker som en skorsten…funkar ju inte…blir rynkor i ansiktet av detta… finns bra medel mot detta sier veninna mi…o laser…op…ja på tal om operation….tenk…om jag inte hade varit så redd før operation skulle jag nokk  fixat både de ena o de andra…kanskje mest de andra…  Nu undrar Ni kanskje hva jag skulle vilja ändra på…herre gud…de e mycket…men samtidigt så känner jag att – jag funkar utan operation….så egentligen kanskje jag inte är i såååå stort behov…

Men jag vill ändra på: Näsa…vill ha en liten rak søt kvinnlig nese…ikke så store øye….vakkre tender…større tuttar og längre ben…ja de var vel allt….men frågan er hvis jag skulle endre på allt detta  - skulle jag bli mer lykkelig…skulle jag bli mer elsket av de jag møter….skulle jag få bedre självkänsla….ja sikkert…syns ju ikke att jag er så vakker precis…men jag tror ikke en neseoperation eller tandimplantat eller mindre øye skulle få mej bli sååååå mye bedre…tenker att de er som med tatooo…jag hade først en på ryggen…de var nokk sa jag etter den…MEN… så blev de en tilll og nu e de snart en till på gang…blir som ett gift…

Men jag kommer aldrig operera meg…livredd før lege…sprutor og narkose….tenk hvis jag ikke våkner opp etter en operation…jag jag dør ju vakker og nyoperert… hahaha…. Nei men allvarligt…jag e livredd…fånigt med all den kraft som jag har…kanskje de e før att jag inte egentligen trenger operation og er psykiskt størd av just detta…før lite psykiskt størd e jag ju…herre gud…haha..men gud så godt når du inser de og kan ta de som en KVINNA…haha

I helgen lärde jag mej ett nytt ORD på norsk som man ropar når man ønsker kontakt med sin kjæreste…. MAAAAANNN….skriftligt funkar men muntligt…jøss…de var ikke lett og si…tränade en hel lørdagskveld på detta….gud vad jag fryser…fortsatt….blir ju aldrig varm här ju….kommer bli syk…må sätta meg i micro og tine meg opp når jag kommer hjem….

Ja herre gud….vilken fest…mycket intressant lørdagsafton….med fantastiskt skojiga personer som jag liker så godt….har lovat T att inte avsløja detaljer eller sette in bilde…. Så jag får vel acceptera detta… men de var en skoj kveld…mye skratt….mye vin…og mye røk…. : O

Nu e de varm kako som gäller….

Ha de best/Cat i Hammerfest

Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.

Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:

Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:

En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:

Ett barn i 3-års åldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående iväg släpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:

Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.

Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:

Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Sanningen:

Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.

Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.

Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"

En slutsats i mängden:

Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…

HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?

Den som vill dig något kommer till dig.

Den som bryr sig om dig hör av sig till dig.

Den som saknar dig tänker på till dig.

Den som vill ditt bästa rådgiver dig.

Den som brinner för dig finns alltid för dig.

...Den som älskar dig lämnar dig aldrig ♥ ♥ ♥

Jag har jobbat lite øveralt i Norge nu…åkt en del med bemanningsføretag og jag har jobbat fast i Oslo. Har varit mest i nord-norge…

Jag var på en plats i Nord-Norge där jag jobbade i hjemmetjenesten…de frågade om jag hade kørkort og ja sa naturligtvis ja på den frågan… men de skulle jag inte….før de jag fikk till førfogande var en snøscooter…hallåå eller…har vel aldrig kjørt en sån….jøss…

Damerna jag jobbade med var mer eller mindre fødd på en sån där maskin…så de for iväg og kvar stod jag ….kliande i huvudet mitt…hur i h-vete får man igång denna grej egentligen…dessutom hade jag fått vinterklær av kommunen så jag kunde inte knappt røre meg… de var någon øverlevnadsoverall som jag i princip drunknade i…men den var varm…de vill jag lova…jag såg ut som en liten prinskorv i den där dräkten og inte kunde jag røra meg så smidigt i den heller…datt jag så fikk nesten 2-3 stykker hjelpe meg opp….men till saken…jag lärde mej kjøre scooter…eller rättare sagt de var de jag INTE gjorde….hamnade ofta i diket, kjørde fast OFTA….de bodde en bonde som jag fått mobil nr till hvis de skjedde nåe…og…de gjorde de OFTA, alt før OFTA trur jeg bonden tenkte… Men han var tålmodig…kom med typ traktor og drog meg loss – en så där 5-7 ggr om dagen – ja var gang jag hade vakter da…. Han suckade og drog loss meg…og jag log…takkade og gav ett smältande leende…men inte en respons på detta leende… bara lite tunga steg tillbaka till traktorn og några djupa suckar från bondens sida…jaja…. Han kunde ju trøsta seg med att de inte var mer en 6 veckor jag skulle jobba….   : D

Men var dag i 6 uker fikk han kjøre ut og dra loss meg…till slut skojade jag lite med han men inte att han drog på munnen…..stoneface… liksom….

Så var de sista dagen….jag jobbade kveld….så kjører jag ikke fast utan jag bara stannar oppe på fjellet før att ta lite bilde…helt pløtslligt står bonden og traktorn där….suckande kliver han ur traktorn med tunga steg…. Går fram till meg og jag tittar på han som om han var från typ Mars…. Og sier…jag har inte ringt deg….Nei jag vet..sier han…men du far ju tidigt i morra du…vill bara gi deg ett minne her ifra….gud så gulligt tenkte jeg….

Hvis du blir førelsket i en Vädurskvinne, speciellt fra Sverige, så må du bare huske føljande, ja kanskje ikke huske men vete om innen du starter ett førhåll…. Detta er hva du får…..

Var på din vakt. Vädurskvinnan är ibland svår att komma underfund med. Hon verkar distanserad, sval och att ha en lätt motvilja och man kan få intrycket att hon inte gillar män! (VA??) Men det betyder ingalunda att hon inte är intresserad. Hur förklarar man detta? Jo, hon lurar dig att uppfatta henne på ett visst sätt och vet ändå hela tiden att hon är ganska annorlunda.

Hon är en utomordentlig skådespelerska, föränderlig, charmerande, motsägelsefull och temperamentsfylld och hon har förmågan att lägga i nya känsloväxlar så snabbt att hon lämnar en långsamt reagerande man bakom sig i en virvel av dam. En man måste stå ut med hennes önskningar och begär, som ändras drastiskt då och då. Hon är impulsiv i sitt tal och ofta verkar hon inte bry sig särskilt mycket om vad hon säger. Hennes dynamiska rastlöshet håller igång varje man.

När hon väl är upphetsad så var på din vakt. Denna kvinna kan skrika och klösas till dess blodet rinner. Hon är en rasande tigrinna, som inte kan tämjas förrän hon är tillfredsställd. Om du inte klarar av att av att göra det så håll dig undan. Detta är ingen kvinna för amatörer eller känslomässiga veklingar.   Men om du är stark nog att kasta dig huvudstupa emot hennes bockhorn och trycka henne tillbaka så gratulerar jag. Du kommer att finna att hon var väl värd den ansträngningen.

Vädurskvinnor är vanligen lekfulla. De verkar vara orädda och till och med dumdristiga och de njuter av kroppsaktiviteter som skidåkning, tennis, segling och älskog – allt utförs med stor glädje och förtjusning över att få använda kroppen.

Hon är kär i kärleken, en romantiker, en som accepterar sex som en av livets njutningar. Men hon vill ha det direkt och försök dig inte på att spela någon faderlig roll. Vädurskvinnan söker en älskare, inte en far. Som partner är hon eldig, känslomässig och jordisk.

Bara för att hon verkar vara spontan, företagsam och entusiastisk ska man inte tro att vädurskvinnan är en ytlig och flyktig människa. Hon är ofta en idealist och tänkare men förvänta dig inte att hon ska vara ”förnuftig” eller tänka sig för. När hon säger sätt i gång, menar hon det. Av detta skäl drar kvinnor i vädurens soltecken till sig män. De verkar alltid befinna sig där det händer något och stimulerar ständigt andra att gå på och gå på.

Det finns mycket att beundra hos henne och hon gillar att bli beundrad. Hon älskar att få höra vilken vacker kropp hon har och hon finner det svårt att passera en spegel utan att stanna upp för att bedöma sitt utseende. Hon använder inte särskilt kraftig make-up men hon tycker att hon är vacker. Din gåva till en vädurskvinna behöver inte vara praktisk så länge den är upphetsande och stimulerande.

Beroende på inflytandet från andra planeter kan vädurskvinnan vara den yttersta drömmen av kvinnlighet. Men du bör känna till vädurskvinnans hela horoskop innan du blir allvarlig beträffande henne – eller, viktigare, innan hon blir allvarlig beträffande dig!

Missta dig inte: Hon är mycket, mycket kvinna.

Å vem er jeg da….

En helt vild pigg och glad VÄDURSKVINNA  från SVERIGE, bosatt numera i Hammerfest, NORGE,  med massor av humor och glimten i ögat!

Jag är envis och stark!

JAG LEVER HÄR OCH NU!

Jag lever utan förväntningar och "måsten" och tar dagen som den kommer ♥

VISION ♥

Kärlek och frihet

MISSION ♥

Leva min livsuppgift

PASSION ♥

Följa mitt hjärtas innersta röst

♥ Jag ÄLSKAR ödmjuka,trevliga,ärliga och vänliga människor som har hjärtat på rätta stället och som vågar vara sig själva och som vågar bjuda på sig själva ♥

Jag har alltid haft väldigt svårt att se människor som går igenom livet som levande döda...För att jag ska klara av att umgås med människor så förutsätter det att dom faktiskt lever...Och att dom lever här och nu...

♥ Så NUFÖRTIDEN omger jag mig ENDAST med människor som vill mig väl och som inte försöker hindra mig från att leva mitt liv ♥

Ja välkommer till min Blogg… jag har startat på ny blogg…før jag har en NYSTART i mitt liv, så då blev de en NYSTART med bloggen osså…

Så nu i Januari blir de litt tillbakablickar og så startar jag igång ordentligt igjen. Jag blandar norska svenska og engelsk som jag brukar…mest før att jag får ett fløde i det jag skriver og jag slipper tenke…

De skjer mye nu…runt mej og mitt liv…men de får ni varsle om – de lovar jag….

Vad kommer bloggen handla om da…ja gud vet vad…allt som skjer…jag pleier ju ha åsikter om de meste i livet…

Jag har annamat ett uttryck jag hørde fra en vällevd vis kvinna: Man tycker de man tycker og man känner de man känner…jag har faktiskt børjat leva mer og mer etter detta…. *smiler*

Jag håper Ni får mye nøje i de ni läser og att ni kommenterar og tycker og tänker…de ger feedback som jag trenger før att førbättra mitt skrivande…..

Hils Cat i Hammerfest