Lycklig eller......?
Sitter og funderar lite i sofa. Møtt så mange people i mitt liv. Gamla som unga...Helt underbara själar som
førgyllt mitt liv på ett eller annat sätt... små engler som ibland bara vandrat med mej på min väg
en kort stund....
Minns en dag då solen tittat fram, kallt men strålarna från solen värmde lite lite...
Jag jobbade inom handikapp/äldreomsorg/psyk...åkte runt till "mina" omsorgstagare
och pratade, fixade och ja...pratade....
När jag kom vid lunch-tid till en av omsorgstagarna så sa jag: Vilket härligt vinter-väder,
visst blir man lycklig när solen tittar fram....

Han tittade länge på mej innan han svarade: Vet du....jag kommer inte ihåg när jag var lycklig
senast....
Det var så sorgligt, så ledsamt....tänk....att inte komma ihåg när man var lycklig senast....

Har funderat en del på de han sa til meg. Jag själv kan finna små glimtar av lycka nästan
varje dag. Inga stora lycko-rus kanske varje dag men de finns alltid något att vara lycklig över....
Så började jag fundera på när jag första gången i mitt liv som jag kände mej riktigt lycklig....
Jag fick gräva i mitt minne ett tag men så minns jag, eller så har jag fått det berättat för mej så många
gånger så jag tror jag minns det, men känslan att känna fullkommlig lycka finns som ett minne.
Vi var på semester, jag var typ 5 år, hade fått en drake av min far. Det var på den tiden då vi åkte på¨
husvagnssemester i Sverige. Mormor och alla syskon var med. Mamma lagade mat HELA tiden....

i det där lilla köket i husvagnen....
Pappa hade varit med mej nästan hela dagen och försökt få upp draken i luften, utan att lyckas förståss, mina syskon hade oxå fått hjälpa till mej...nä...de orkade ju inte med de så länge...men jag envisades...
Jag ville så gärna få min drake flyga i luften....jag kämpade långt in på kvällen....
Så till slut...till slut....så flög min drake.....högt högt upp.....jag minns att jag tjöt av skratt....mamma å
pappa kom för att titta...mina syskon och till och med mormor stapplade sig ut för att se....
De tyckte jag kämpat å varit sååååå duktig...
Jag minns...att jag kände....lyckligare än så här....kan man aldrig bli....


Kommentarer
Trackback