Trollflicka ler.....nesten aldrig....
Trollflickan ler.... aldrig.
Hennes vita tänder skymtas aldrig i ett glatt leende.
De enda gångerna de någonsin ses är när hon fräser, vilket inte är så ovanligt.
De ger henne aldrig en chans.
Hon står där i hörnen. Undangömd. Tovig röd kaluffs döljer gröna ögon. Ärr täcker den stackars lilla ömtåliga kroppen. Blek.
Men hon har en hemlighet. Hon kan dansa och sjunga. Hon flyger fram över ängar. Hennes gråblå klänning, som är lappad av bruna fula bitar, står rakt ut i dansen snurrande rörelse.
Då ler hon. Men endast för att ingen ser. Endast för att ingen slår henne.
Ingen husbonde är där och skriker. Dimman som omger hennes ben omger henne även med en tystnad. En tystnad så full av liv och musik. Ingen hör musiken. Bara hon.
De hatar henne. Bara för att hon inte pratar som de och inte förstår när de säger saker till henne. Bara för att hon har rött rufsigt hår och gröna ögon. Här har alla blåa eller gråa ögon. Husmor har iskalla gråa ögon. De förföljer trollflickan när hon är inne. Borrar sig in i henne. Trollflickan tycker inte om det. Det är därför hon springer bort till ängen.
Och dansar.
Hon kunde dansa innan hon kom dit. Det såg Döden till. När mor hämtades av Döden sa hon till trollflickan att hon skulle dansa, för då skulle mor vara där.
Men när trollflickan hade sagt att hon inte kunde dansa hade mor inte svarat. Hon hade legat helt stel och kall på köksbänken. Hennes gröna ögon var dolda bakom ögonlocken. Trollflickan hade inte kunnat se sin mor i ögonen.
Döden hade lett mot henne och lärt henne dansa. Döden hade snuddat vid hennes kind, och då kunde hon det. Efter en kall snuddning spred sig en värme genom hennes kropp, och då kunde hon det.
Hon visste att hon stod i tacksamhetsskuld till Döden, men Döden lyssnade inte. Allt Döden begärt var att även få hämta trollflickan, när tiden var inne. Exakt så hade Döden sagt. Inte ett annat ord.
Så därför dansade hon. För att mor skulle bli glad. För att mor, där hon satt uppe bland molnen i himlen, skulle se ner på henne och le
/Cat i Hammerfest
Hennes vita tänder skymtas aldrig i ett glatt leende.
De enda gångerna de någonsin ses är när hon fräser, vilket inte är så ovanligt.
De ger henne aldrig en chans.
Hon står där i hörnen. Undangömd. Tovig röd kaluffs döljer gröna ögon. Ärr täcker den stackars lilla ömtåliga kroppen. Blek.
Men hon har en hemlighet. Hon kan dansa och sjunga. Hon flyger fram över ängar. Hennes gråblå klänning, som är lappad av bruna fula bitar, står rakt ut i dansen snurrande rörelse.
Då ler hon. Men endast för att ingen ser. Endast för att ingen slår henne.
Ingen husbonde är där och skriker. Dimman som omger hennes ben omger henne även med en tystnad. En tystnad så full av liv och musik. Ingen hör musiken. Bara hon.
De hatar henne. Bara för att hon inte pratar som de och inte förstår när de säger saker till henne. Bara för att hon har rött rufsigt hår och gröna ögon. Här har alla blåa eller gråa ögon. Husmor har iskalla gråa ögon. De förföljer trollflickan när hon är inne. Borrar sig in i henne. Trollflickan tycker inte om det. Det är därför hon springer bort till ängen.
Och dansar.
Hon kunde dansa innan hon kom dit. Det såg Döden till. När mor hämtades av Döden sa hon till trollflickan att hon skulle dansa, för då skulle mor vara där.
Men när trollflickan hade sagt att hon inte kunde dansa hade mor inte svarat. Hon hade legat helt stel och kall på köksbänken. Hennes gröna ögon var dolda bakom ögonlocken. Trollflickan hade inte kunnat se sin mor i ögonen.
Döden hade lett mot henne och lärt henne dansa. Döden hade snuddat vid hennes kind, och då kunde hon det. Efter en kall snuddning spred sig en värme genom hennes kropp, och då kunde hon det.
Hon visste att hon stod i tacksamhetsskuld till Döden, men Döden lyssnade inte. Allt Döden begärt var att även få hämta trollflickan, när tiden var inne. Exakt så hade Döden sagt. Inte ett annat ord.
Så därför dansade hon. För att mor skulle bli glad. För att mor, där hon satt uppe bland molnen i himlen, skulle se ner på henne och le
/Cat i Hammerfest
Kommentarer
Trackback
