Når jeg var barn....
Sitter nattevakt og de er ganske stille her....
Funderar og filurer på masse ting og tang...blir jo så...tankarna kommer mest om
kveld og natt....
Alla tankar er ikke onda....eller mindre onda...de kan vara bra og goda tanker som kommer...
Tankar som gjøre en glad, som gjør att man filurar ennå mer og som gjør att man sovner
med ett smil på läpparna..... de e bra....
Som ni førstår er jag ganske frustrert øver mitt krulliga hår som blivit kjempe krulligt...ovanligt krulligt...
kan man si... blir verre og verre varje dag trur jag...fnissar ljudligt...ja..nu ikveld kan jag fnissa ljudligt..i morgon
fnissar jag mindre når jag står på bade o sliter i håret før att få de rakt...øhh...mindre krulligt....rakt funkar jo ikke...
men men jag e frisk, kjempeflotte barn, fantastisk maaannn og flott jobb...hvorfør klage...på krulligt hår....
jeg øverlever... *smiler*
så tankarna går tillbaka långt i tiden...minns min kjære onkel....full av storrys og fasansfulla påhitt....jag minns når han tog
opp mej i knät som 3-4 åring....såg allvorligt på mej og berätta en historia om meg.....på tal om krulligt hår da....
De var så här...sa onkel med myndig stemme....
Din mor og far var ute i skogen...og de skulle plocke blåbär...ja du vet jo hur både Sven og Naemi (som mine føräldrar heter) syns de er godt og komma ut i skogen....Min onkel ser på meg...jo de visste jag jo...manga lørdagar og søndagar hade jag fått blitt med i skogen...plockat svamp, blåbär og lingon...eller bara strøvat omkring....
Så førstår du Cat sa min Onkel...en dag, trur de var en lørdag....så åkte de ut o bara strøvade rundt i skogen...så pløtsligt så hørde Sven någon gråta....jag såg storøgd på min onkel...ja sa han...de var som barnagråt....sjønner du....
Jag nickade...jo visst jag visste....
Så fortsatta min onkel berätta....og når de gått ett stykke lengre in i skogen så såg dem en liten tynn trollunge sitta på
en stein og gråte....Oj sa jag og tittade granskande på min Onkel....han log i ena mungipan men ikke mer...
vad skjedde sen??? spørr jag med iver.... Min onkel fortsätter... jo du førstår...denne lilla trollunge hade lemnats i skogen
alldeles alena.... Min onkel gjorde en paus i sin berättelse....
Men hvorfør dååååååå`?????? spørr jag førfärat....
Jo de ska jeg førtelle deg....sa min onkel....denne trollunge hade varit sååååå tullet og sprø så mora hennes orka ikke mer...
hun hade blitt sååååå trøtt på denne trollunge som var som gal.....Jag såg storøgt på min Onkel....skeptisk over de jeg hørde...kunde verkligen nåen mor øvergi sitt barn...helt førfärad var jag .... jag minns jag hade nesten angest av storyn...
Min onkel fortsatte....men som du vet så har Sven (min far) ett stort hjärta og mye kjærlighet i sig og han syns såååå synd på denne lille trolljente....Ja..sa jag og kunde nesten ikke vente på hvordan de gikk.... så Sven og Naemi tokk med denne
troll unge hjem...
HJEM skrek jag....hvor er hun nu da??????
Men kjære deg sa Onkeln min...de er jo DUUUUU Cat....
Tårar rann ner før kinden på meg og jag sa.... du lyver.....Men min onkel stod på seg og sa att jag var den där troll ungen som gråt i skogen og som min mor og far tagit med hjem.... Kunde de verkligen vara så...var jag den troll ungen.... Bare
tanken gjorde mej svimmel...jeg ville ikke vare en trollunge....
Men når jag tenkte etter...jag hade stort krulligt røtt hår.... store store grønne øye og bred munn....precis som troll...
Jag vet att jag sprang opp till far min og spørr med tårar trillande før min kind...og faren min svarade helt ovetande om
hva Onkeln min førtalt....
Klart Cat, du er min egen lilla trollunge du....så fikk jeg en bamse klem.....
Den här berättelsen trodde jag på månge år....får nesten litt angest nu når jag skriver om de før jag vet att min mage
knøt seg....*smiler* jeg ville jo ikke vare en trollunge....
Så på tal om krulligt hår...så vill jeg ikke ha de heller..... hahahhaha
/Cat i Hammerfest
Funderar og filurer på masse ting og tang...blir jo så...tankarna kommer mest om
kveld og natt....
Alla tankar er ikke onda....eller mindre onda...de kan vara bra og goda tanker som kommer...
Tankar som gjøre en glad, som gjør att man filurar ennå mer og som gjør att man sovner
med ett smil på läpparna..... de e bra....
Som ni førstår er jag ganske frustrert øver mitt krulliga hår som blivit kjempe krulligt...ovanligt krulligt...
kan man si... blir verre og verre varje dag trur jag...fnissar ljudligt...ja..nu ikveld kan jag fnissa ljudligt..i morgon
fnissar jag mindre når jag står på bade o sliter i håret før att få de rakt...øhh...mindre krulligt....rakt funkar jo ikke...
men men jag e frisk, kjempeflotte barn, fantastisk maaannn og flott jobb...hvorfør klage...på krulligt hår....
jeg øverlever... *smiler*
så tankarna går tillbaka långt i tiden...minns min kjære onkel....full av storrys og fasansfulla påhitt....jag minns når han tog
opp mej i knät som 3-4 åring....såg allvorligt på mej og berätta en historia om meg.....på tal om krulligt hår da....
De var så här...sa onkel med myndig stemme....
Din mor og far var ute i skogen...og de skulle plocke blåbär...ja du vet jo hur både Sven og Naemi (som mine føräldrar heter) syns de er godt og komma ut i skogen....Min onkel ser på meg...jo de visste jag jo...manga lørdagar og søndagar hade jag fått blitt med i skogen...plockat svamp, blåbär og lingon...eller bara strøvat omkring....
Så førstår du Cat sa min Onkel...en dag, trur de var en lørdag....så åkte de ut o bara strøvade rundt i skogen...så pløtsligt så hørde Sven någon gråta....jag såg storøgd på min onkel...ja sa han...de var som barnagråt....sjønner du....
Jag nickade...jo visst jag visste....
Så fortsatta min onkel berätta....og når de gått ett stykke lengre in i skogen så såg dem en liten tynn trollunge sitta på
en stein og gråte....Oj sa jag og tittade granskande på min Onkel....han log i ena mungipan men ikke mer...
vad skjedde sen??? spørr jag med iver.... Min onkel fortsätter... jo du førstår...denne lilla trollunge hade lemnats i skogen
alldeles alena.... Min onkel gjorde en paus i sin berättelse....
Men hvorfør dååååååå`?????? spørr jag førfärat....
Jo de ska jeg førtelle deg....sa min onkel....denne trollunge hade varit sååååå tullet og sprø så mora hennes orka ikke mer...
hun hade blitt sååååå trøtt på denne trollunge som var som gal.....Jag såg storøgt på min Onkel....skeptisk over de jeg hørde...kunde verkligen nåen mor øvergi sitt barn...helt førfärad var jag .... jag minns jag hade nesten angest av storyn...
Min onkel fortsatte....men som du vet så har Sven (min far) ett stort hjärta og mye kjærlighet i sig og han syns såååå synd på denne lille trolljente....Ja..sa jag og kunde nesten ikke vente på hvordan de gikk.... så Sven og Naemi tokk med denne
troll unge hjem...
HJEM skrek jag....hvor er hun nu da??????
Men kjære deg sa Onkeln min...de er jo DUUUUU Cat....
Tårar rann ner før kinden på meg og jag sa.... du lyver.....Men min onkel stod på seg og sa att jag var den där troll ungen som gråt i skogen og som min mor og far tagit med hjem.... Kunde de verkligen vara så...var jag den troll ungen.... Bare
tanken gjorde mej svimmel...jeg ville ikke vare en trollunge....
Men når jag tenkte etter...jag hade stort krulligt røtt hår.... store store grønne øye og bred munn....precis som troll...
Jag vet att jag sprang opp till far min og spørr med tårar trillande før min kind...og faren min svarade helt ovetande om
hva Onkeln min førtalt....
Klart Cat, du er min egen lilla trollunge du....så fikk jeg en bamse klem.....
Den här berättelsen trodde jag på månge år....får nesten litt angest nu når jag skriver om de før jag vet att min mage
knøt seg....*smiler* jeg ville jo ikke vare en trollunge....
Så på tal om krulligt hår...så vill jeg ikke ha de heller..... hahahhaha
/Cat i Hammerfest
Kommentarer
Trackback
